Bjud på dig själv – inte någon annan

För några veckor sen skrev jag ett inlägg (på engelska) om hyperpersonalisering och den resa jag själv gjort för att lära mig vikten av personalisering när man tar kontakt med potentiella kandidater. Men en sak som jag inte gick in på särskilt djupt var att personalisering görs på två sätt, eller från två håll. Mottagaren och avsändaren.

Ett sätt är att anpassa innehållet efter mottagaren. Det andra är att dela med sig av sin egen personlighet, att hitta sitt eget sätt att skriva på. Som jag skrev i mitt andra inlägg så började jag min karriär med att kopiera andras meddelanden, men insåg att det inte var hållbart i längden. Jag tycker inte ens om att kolla på mina egna gamla mail längre, utan vill skriva nytt från början. Det blir bättre så.

Ibland får jag frågan om vad jag skriver i mina mail, men jag känner mig tveksam till att dela med mig de exakta mailen. Inte för att jag inte vill dela med mig av mina “hemligheter”, men jag vet hur frestande det kan vara att kopiera någon annans ord som låter bra och använda som sina egna. Men man måste hitta sitt eget uttryck. Man kan hämta inspiration från andra, men inte kopiera.

Dammen som vi alla fiskar i är inte särskilt stor, och vi skjuter oss själva i foten om vi alla skriver samma meddelanden och härmar varandra. Det är oundvikligt att vi mailar samma kandidater, det kommer ske. Om alla våra mail då ser likadan ut kommer vi inte uppfattas som trovärdiga.

Vi vet alla att rekryterare har ett dåligt rykte. Det finns många rekryterare som rent utav spammar kandidaterna och skickar templates i bulk. Då tycker jag att vi ska ta ansvar och göra vad vi kan för att förbättra vårt rykte. Om vi börjar med att skriva personliserade, relevanta och riktade meddelande till kandidaterna så kommer de börja se ett värde i att öppna våra mail och kanske t.o.m svara. Vi kommer att höja vår svarsfrekvens och vi kommer att kunna bygga bättre och långsiktiga relationer med dem vi vill rekrytera.